Här låter SL-väktare bli att förebygga brott – fortfarande

I morgon har ljudboken av Grip till varje pris premiär som kostnadsfri podcast på Itunes och Acast. Men redan idag presenteras ett nytt belägg för att SL:s vaktbolag av allt att döma fortsätter att arbeta precis som förut, trots avslöjandet. Allt med SL:s goda minne, trots att bevakningsmetoden har konstaterats vara otillåten.

Juli 2015. Natt mot onsdag. Charlie, 25 år och Axel, 31 befinner sig vid uppställningsplatsen för pendeltåg i Västerhaninge. Hit har de kommit för att måla olagligt på ett av pendeltågen. Allt är lugnt och stilla, men Charlie och Axel tar det ändå försiktigt när de rör sig på platsen. De vet att det kan finnas väktare någonstans i närheten som övervakar dem.

Efter att ha kontrollerat tågen bestämmer de sig för att avbryta. Charlie tycker att han har sett något skumt i förarhytten. Men på väg därifrån bestämmer de sig enligt Charlie för att gå tillbaka och titta ordentligt. Den andra gången verkar kusten vara klar. De lämnar tåget ännu en gång och går till platsen där de har lagt sina sprejburkar för att hämta dem.

Vad de inte vet är att de nu, på väg tillbaka till tåget med sprejburkarna, för femte gången har passerar ett par meter framför CSG-väktarnas gömställe i några buskar. Väktarna har haft gott om tid på sig att konstatera att någonting lurt är i görningen. Det är rimligt att ett vaktbolag som ska se till att SL:s egendom inte skadas går fram och pratar med eventuella mystiska figurer som rör sig på spårområdet på natten. Men istället för att ge sig tillkänna och därmed avstyra ett möjligt brott, väljer de att ligga gömda och låta brottet begås.

– Tre CSG-väktare låg alltså och tittade på oss. Vi gick förbi dem fem gånger på ett par meters avstånd, utan att de stoppade oss, säger Charlie.

Mångårige CSG-medarbetaren Adrian gömmer sig i buskarna, inte långt från spåren. Enligt polisens vittnesförhör upptäcker han klockan 03:08 två män som går och tittar in i tågen. Det ser ut som att de försöker ta reda på om de är tomma, säger han. Enligt förhöret betraktar han mycket riktigt hur männen rör sig bort från tågen och återkommer med varsin påse. Först klockan 03:17, nio minuter efter att de har upptäckts och Adrian har haft gott om tid på sig att konstatera att de sannolikt är graffitimålare, börjar de måla på tåget. Adrian befinner sig bara ett stenkast bort och har goda möjligheter att ge sig tillkänna för att stoppa ett eventuellt målande. Han har kollegor på plats och det förekommer ingen tågtrafik vid den här tidpunkten. Det är alltså sannolikt mycket riskfritt att gå fram och markera att det finns väktare på platsen och på så vis undvika att tåget målas.

Klockan 03:26 är målningen färdig och väktarna bestämmer sig för att gripa Charlie och Axel, som är inringade. Gripandet går lugnt till, men sedan ser Charlie någonting mystiskt.

– Efter ett tag noterade jag att en CSG-kille stod med sin telefon i en väldigt skum vinkel, nästan som om han försökte fotografera mig. Därefter gick han och en kollega iväg en bit och stod och kollade på något i telefonen och skrattade lite och tittade mot mig. Jag tror att han tog ett foto, säger Charlie.

När Charlie släpps efter att polisen har anlänt och förhört honom ser han tre CSG-väktare komma gående med stora väskor.

– De hade varit i sin buske och hämtat allt de hade där. Det kändes som att det var utrustning för att kunna ligga och spana en hel natt, säger Charlie.

Foto: CSG/Polisen.

Kommentera